Den här historien utspelade sig för inte så många veckor sedan, men fick trots flertalet artiklar i både bransch- och dagspress inte riktigt den uppmärksamhet som den borde ha fått för gemene man. Det är en riktigt bra cancelleringshistoria att läsa in sig på och förstå, samtidigt som den sätter fingret på hur djupt cancel kulturen når och på köpet exponerar statliga företag med företrädare som inte alls förstår vad de själva upprätthåller för destruktiva kultur genom sitt agerande.
”…då Wavemaker nämns i artikeln och du har honom anställd så kändes det ändå rimligt att ni har koll på detta. Vet inte om du ens ser att det är ett problem, gör du det? Vi sitter nu och jobbar på vårt eget upphandlingsunderlag där vi skall se över vilka vi skall jobba med i er bransch framåt och ditt svar är rätt viktigt här.”
-Tågdirektören Mats Almgren med sitt förtäckta hotmejl till GroupM-chefen
Det började med en liten krönika
Skribenten bakom den heta krönikan heter Fredric Thunholm. Till vardags jobbar han som Creative Strategy Director på mediabyrån Wavemaker. Man kan också titulera Thunholm som kommunikationsstrateg, vilket han själv också signerar sina krönikor för den välkända tidningen Affärsvärlden med.
För dig som inte är bevandrad i den svenska media- och reklamvärlden är mediabyrån Wavemaker underordnad den marknadsledande mediakoncernen GroupM, vilken opererar över hela världen med tusentals anställda ombord. Wavemaker verkar som ett fristående företag på marknaden.
Thunholm har som många andra en hobbysyssla vid sidan om sin huvudsakliga anställning och har även bloggen “Tänk på döden“. Det går rimligen att anta att Fredric Thunholm har både Wavemakers och GroupM godkännande att både blogga och skriva krönikor.
“Den bästa reklamen för flyget är tåget”
Den omtalade krönikan publicerades den 23 juni med en rätt träffsäker rubriksättning som lockar till läsning. Och det gjorde den med besked då kritiken sätter fingret på något som en stor del av svenskarna helt och fullt stämmer in på. Tågen går ju aldrig i tid.
I krönikan konstaterade Thunholm att tåget är en bra idé. Men att köpa en tågbiljett är lite som att köpa en lott och då en dyr en. Här håller Redaktionen med och vi menar att man vet faktiskt inte om tåget kommer avgå i tid, råka ut för vagn-, räls- eller växelfel, få problem med korgsystemen eller lida av personalbrist. Fredric Thunholm menar att tågets brister gör att svenskarna får ta bilen eller flyget för att kunna få ordning och pålitlighet i vardagen.
Skribenten fortsatte sin nyanserade och pricksäkra kritik med att Staten genom Trafikverket och i slutänden Statens Järnvägar – SJ, misskött tågets infrastruktur över en lång tid. Dessutom menar han att SJ missbrukat sina dominerande ställning på marknaden. Inte nog med att Thunholm pekar på att SJ är sämst på att köra tåg, så pekade han också på att de är sämst på att kommunicera med sina resenärer. En del lustigkurrar har sedan dess raljerat och pekat på humorn i att utläsa SJ AB bakvänt.
Metaforen som fick SJ-chefen att passera gränsen
Thunholm höjde snart temperaturen i krönikan genom att konstatera att om någon frågat honom om han har lust att marschera tillsammans mot SJ-huvudkontoret med facklor och högafflar i högsta hugg så skulle han ha haka på. Han fortsatte sin övertydliga metafor med att SJ och Banverket borde brännas ned till grunden och ur askan borde något nytt välfungerande resa sig, lite som en fågel Fenix. Men det skulle han såklart inte ha skrivit. För någonstans här tror Redaktionen att den nu arge SJ-direktören Mats Almgren slutade att läsa och därmed också sluta hänga med på krönikans poänger. Snart skulle allt skruvas upp och gränsen för vad som kan anses vara lagligenligt agerande tangeras eller till och med överträdas av den mycket upprörda SJ-direktören.
SJ ser rött
En av krönikans poänger var just den att SJ har svåra problem att kommunicera med sina resenärer. Strax efter att den publicerats i Affärsvärlden tar den kommersiella direktören på SJ ett ödesdigert beslut. Han blir vad man får tro rosenrasande och skulle försvara sin arbetsgivare till varje pris. Tågdirektören Mats Almgren satte sig vid tidpunkten och författade ett brev som han strax skulle komma att skicka krönikören själv. Men strax därpå också till GroupM och dess svenska vd – Martin Krona.
Intressant i sammanhanget är att SJs Mats Almgren efter det att han läst en krönika om sitt företags brister väljer att direkt gå och kritisera skribenten. Men han nöjde sig inte där. Strax därefter skulle Tågdirektören duktigt spåra ur och kontakta GroupMs svenska VD Martin Krona. Frågorna är många om förfarandet från SJ-chefen. Hur tänkte han? Tänkte han? Avsikten från SJ-chefen var helt klart att tysta en kritikern såväl som att sätta tonen för vad skribenten Fredric Thunholm skulle våga sig på att skriva om inför framtiden.
I del 2/2 så sammanfattar vi och ger vår analys av hoten från tågdirektören, inblandningen av SJs VD Monica Lingegård, GroupMs Martin Kronas ställningstagande samt så ger vi dig Redaktionens analys av Fredric Thunholms eget agerade såväl som ett nedslag i juridiken kring tågdirektör Almgrens agerande.
Det framstår som om SJ har en kultur av att straffa och cancellera kritiker. Men om man ger sig på externa kritiker på detta sätt, vad sker då med de interna kritikerna på företaget? Cancel kulturen har många ansikten och Statens Järnvägar visar här prov på ett av dess många fula trynen. Häng med oss i nästa del 2.
