Föreläsaren är ingen mindre än Alexander Bard, musiker, författare och tidigare jurymedlem i TV4-succén Talang. Bard skulle tala på en konferens som årligen anordnas av studenter på det kognitionsvetenskapligaprogrammet vid Linköpings universitetet. Bara fyra dagar före konferensen skulle gå av stapeln, så meddelar man att Alexander Bard var bortplockad från talarlistan. Händelsen uppmärksammades först av sajten Academics Rights Watch, men fick inte så stor spridning i övrig media. Men varför blev Bard cancellerad och vad blir konsekvenserna av det hela på längre sikt?
På kollisionskurs mot rådande värdegrund
Den första september i år och med endast nitton dagar kvar till föreläsningsstart, så skickades det ut ett mejl från konferensens organisationskommittés ordförande Victor Karlströmer. I brevet så helgarderar man sig för eventuell kritik mot att man hade bjudit in Alexander Bard att tala. Man pekade på olika uttalanden och att dessa inte skulle vara förenligt med studentsektionens grundvärderingar. Ordföranden fortsatte vidare att förklara sig i mejlet:
“Vi i kommittén vill att programmet ska ha en inkluderande miljö där alla ska känna sig trygga. Därför vill vi trycka på att vi inte har bjudit in Bard för
-Organisationskommitténs ordförande Victor Karlströmer
att tala om något annat än just temat och vi kommer även ha en
moderator på plats.“
Plötsligt var det ett problem att man bjudit in Alexander Bard. Samtidigt medger man att Bard skulle komma att tillföra mycket intressanta insikter till det tema man valt för året – “Your Brain in the Digital World”. Detta då Bard skrivit flera böcker på temat och enligt kommittén skulle bli en “värdefull röst i diskussionen“. Man avslutade mejlet med att man vill ha flera åsikter och att man skulle ge dessa i dessa i ett bifogat formulär. Frågorna i sin helhet ovan.
Två veckor senare meddelade ordföranden att beslutet avseende Alexander Bards vara eller icke vara som talare. Bard skulle inte skulle få tala tillslut. Beslutet togs med stöd av de svar som man inhämtat. Men en del röster menade att Bard redan var uträknad innan dess formuläret med frågorna hade landat i studenternas inkorgar.
Redaktionen analyserar beslutet
Först vill vi klargöra att denna cancellering alltså skedde vid ett av landets främsta lärosäten. På Linköpings universitet såväl som övriga städers högskolor ute i landet, borde både viljan och takhöjden för att lyssna till olika perspektiv och åsikter vara skyhög. För en utomstående betraktare ter det hela sig rätt märkligt. Först bokar studenterna upp en välkänd talare med en vass tunga och spetsiga åsikter. Strax därpå avbokar man samma talare, väl medvetna på förhand vem man hade bokat och vilka åsikter talaren ifråga torgfört i olika debatter och online genom åren. Nu är man istället ängslig och börjar kommunicerar under en del tjatiga krumbuktningar och med hänvisning till att grundvärderingarna skulle vara i farozonen om man lät talaren föreläsa som bestämt.
Redaktionen menar att det är få personer i landet som inte skulle känna till Alexander Bards åsikter, tonläge och ställning i samhällsdebatten. Så varför vek sig organisationskommittén och för vilka vek man ned sig? Den frågan borde ställas transparent och svaren borde därefter synas noga i en debatt på universitetet.
Ser vi samma trend och utveckling på våra svenska lärosäten som våra nordamerikanska diton? Bland amerikanska och kanadensiska universitet har yttrandefriheten länge varit debatterad och ifrågasatt. Vi frågar oss hur det är ställt med synen på det fria ordet i studentvärlden idag. Redaktionen är nyfikna på hur studenterna här har landat i slutsatsen att publika avståndstaganden och cancelleringar, skulle leda till en god samhällsutveckling? Den debatten skulle vi sitta på första parkett för att se.
Ofta lutar sig beslutsfattare på formuleringar om att “alla ska känna sig trygga”, men vad betyder det i praktiken och hur skyddar man någon genom att tysta en annan? Hur stor är den grupp av studenter som skulle ha känt obehag inför att lyssna till Alexander Bard oaktat vad man tycker om hans åsikter? Kan den gruppen som känt obehag vara mer högljudd än att de skulle vara i majoritetsantal? Och vi undrar också varför inställningen att backa på tagna beslut och säga nej, är mer rätt och enkelt än att föra en intern debatt om kritik skulle uppstå? Kan verkligen en fri modererad debatt med olika åsikter och människor leda till direkt obehag för den enskilde åhöraren? Bör den individen då ompröva sitt beslut att högskoleutbilda sig och försöka undvika att befinna sig i lärande kontext? Om vi skulle sluta torgföra olika åsikter, hur skulle det på sikt påverka det fria ordet i Sverige och den öppna debatten?
Redaktionen menar att en stor del av poängen med studier vid högre läroverk är att få sina idéer, åsikter och värderingar utmanade och prövade på vägen fram mot mer kunskap och examen. Vi frågar oss vad vitsen är försöka skydda människor från andra perspektiv än sitt eget? Hur hjälper det någon?
Fanns det verkligen ingen Bard-kritisk student i Linköping som kunde fått agera djävulens advokat och fått lov att ifrågasätta Alexander Bards verklighetsuppfattning och tillhörande åsikter efter den bokade föreläsningen? Genom sitt beslut att cancellera Bard så gav studentkommittén jord åt en grumlig grogrund för en fortsatt utbredd ängslighet bland studenterna. Insåg man att beslutet också gav signaler om att en viss typ av åsikter är okej, men att andra inte är det?
Slutligen är detta en farlig väg att gå på. Längre ned längs med vägen kommer det uppstå riktiga obehag som en konsekvens av att vi inte redan idag vågade lyssna till andra människors åsikter. Det kommer i längden också bidra till att tysta andra perspektiv än det som existerar i din egen filterbubbla. Den typ av samhällsutveckling har vi skådat genom historien i andra länder och är inte önskad av någon.
Betyget blir förhållandevis lätt att dela ut denna gång. Det blir två rejäla skämskuddar till ordförande Victor Karlströmer i Linköpings universitets organisationskommitté. Första skämskudden får han för att först ha bjudit in en omdiskuterad talare som man visste rör upp känslor, för att sedan backa tillbaka och avboka densamme. Andra kudden för att man kunde ha skött detta rakryggat. Man kunde anordnat en livlig och utmanande avslutningsdebatt, där Bards perspektiv på tillvaron skulle ha utmanats av en eller flera skarpsinniga studenter, istället för att ha tystats ned.
