Det var en mulen dag i huvudstaden. Redaktionen satt på en bänk och inväntade dagens intervjuperson. Lunchtid. Stressade, hungriga och soldepraverade Stockholmare susade förbi i en strid ström på Nybrogatan. En svart taxi skulle strax rulla in på gågatan och stanna en liten bit bort från bänken. Ut ur bilen stegade en strålande glad och energifylld Tina Lindh. Hon är fastighetsutvecklare och populär influencer känd under namnet Mrs_Lindh. På sin TikTok och Instagram blandar hon humor, fashion tillsammans med kvinnokamp och samhällsfrågor.
Så välkommen bäste läsare till det första samtalet ur vår nya nya innehållsdel här på sajten! Först ut är Mrs Lindh i ett samtal där vi pratar om att våga vara sig själv, bryta sig ur den svenska normen, digitala avrättningar, hur hon lyckades bli blockad av Sossarna, den pågående kvinnorättskampen i Iran och mycket mer. Häng med!
Varmt välkommen till Stockholm Mrs Lindh! Hur är läget?
Jag skulle vilja säga att det är jäkligt bra, men det har varit extremt turbulent på grund av det som händer nere i Iran. Det är skönt att ha annat att tänka på, så det här blir ett avbrott i den annars tunga vardagen. Jag har väldigt mycket av mina rötter och historia kvar där nere.
För de som inte vet vem du är… hur låter din hisspitch?
Hahaha.. Fan.. jag har inte övat på någon hisspitch.. Men jag är inte rädd för att ta plats, jag är inte rädd för att inte passa in. Inte längre i alla fall.
När i livet slutade du vara rädd för att inte passa in i normen?
Länge gick jag och försökte passa in i någonting. Jag insåg att antingen fortsätter jag med den där tortyren mot mig själv eller så accepterar jag att jag inte passar in i “mallen“. Jag blev trygg i min egen identitet om vem jag är och att jag är god nog. Insikten kom en bit efter att jag fyllt 30 år.
Intressant! Jag tänker själv att det är lite svenskt att inte bryta normen och att vi på olika sätt hjälps åt att likforma varandra i det här samhället?
Jag tror att det är så överallt och att det är en naturlig del av samhället. Men när man som jag har sitt ursprung, utseende och hela sin referensbank från en annan del av världen, då blir det annorlunda och svårare för mig att passa in i den svenska normen.
Jag förstår. Vad präglade dig under din uppväxt i Malmö?
Hmm.. Vi kände inte till någon annan värld då de segregerade områdena var som bubblor. Det mest fantastiska och fina med detta var att jag träffade så många olika människor. Det var en extrem mångfald. Vi lärde oss varandras språk och maträtter. Vi blev disciplinerade och tillrättavisade av varandras föräldrar.. *skrattar* Vi levde i ett slags bysamhälle. På gott och ont. Det var “mitt” Malmö.
Samtidigt visste jag inte att det fanns ett helt annat Malmö som jag inte var kopplad till. Det var i gymnasiet som jag insåg att.. Wow.. Jag hade inte kvar den där inkluderande känslan. I gymnasiet fanns människor som hade en annan klasstillhörighet och de pratade på ett annat sätt. Helt plötsligt sågs jag som en “sämre medborgare“.
Hur anpassade du dig till den här nya situationen?
Du hittar de som du kan spegla dig själv, vilket inte gjorde det lättare att komma in i nya grupper. Det blev fortsatt en slags separation för mig.
När förstod du att du var på väg in i en annan samhällsklass?
Förra året blev jag intervjuad av DN som ville prata med mig om min klassresa. Jag var tydlig med att det har varit en bra klassresa ekonomiskt men att den sociala resan blivit till det sämre.
När började du drömma om något större?
Jag har alltid haft en drivkraft att göra lite mer och där jag har velat känna frihet och handla de grejerna jag ville ha. Jag tror det går in i mina känslor kring Iran. Att känna friheten att få vara mig själv. Den längtan har alltid varit större än materiella saker. Som barn kunde jag inte placera in frihetslängtan på något annat sätt än att jag just skulle kunna köpa vad jag ville.
Som vuxen är frihet att uttrycka mig själv, “To express myself is freedom…” och det är just det jag gör genom sociala medier. Jag är mig själv och jag klär mig som jag vill. För mig är det frihet. Vi är förslavade så länge vi inte uttrycker oss själva. Detta är vad jag vill inspirera i synnerhet kvinnor till. Jag vill att de ska höra att de lever i ett land där de får uttrycka sig själva. Nyttja det! Klä dig som du vill!
Jag tänker personligen att det är kvinnornas åsikter som måste höras i ett samhälle för att det skall förändras. Det räcker inte bara med männens röster. De måste vara i symbios. Vågar inte kvinnor prata så stannar utvecklingen. Vad tänker du om det?
Absolut! Jag menar att om jag är ett gott exempel för andra.. Mängder med kvinnor som skriver till mig online och säger: “Jag sa ifrån på jobbet!”. Människor som sitter där och känt att de inte fått lov att uttrycka sig. Men när en person säger: “Stopp! …så får du inte prata till mig!” Det är en big deal. En annan person skrev: “Jag har börjat ta på mig klänningar. Jag älskar klänningar men har inte vågat tills nu!” För mig finns det inget härligare än att höra att en kvinna faktiskt vågat uttrycka sig.
Bra citat det där och vilket fint kvitto till dig också!
Det är det bästa kvittot. En annan kvinna som skrev: “Jag har gått och drömt om att jag vill skriva en bok och jag har följt dig ett tag och nu kände jag att jag ska kontakta ett förlag.” När jag började uttrycka mig själv så gav det ringar på vattnet, där folk gör grejer som jag inte ens tagit upp på på mina plattformar. Detta ger mig kraft att fortsätta.
Jag är nyfiken på vad som fick dig att börja blanda in politik i dina inlägg?
Det svaret kom för inte så länge sedan. Jag skrev att: “Jag tror inte man hittar så många människor som har flytt förtryck och krig som inte har politik i sin vardag.” Politik är en del av oss (Iranier, reds. anm.) sedan vi föddes. Så för mig har politiken alltid funnits.
Vid matbordet diskuterades det politik, så vi fick aldrig riktigt vara de där små barnen som pratade om ingenting. Det är jag tacksam för nu. Idag har jag en mycket större kunskap kring hur vi förhåller oss till varandra politiskt. Men…med det sagt så går jag faktiskt in på Instagram för att slippa politiken. *skrattar*
Det är rätt svårt att släppa politiken ändå va?..
Ja, jag ville bara hålla på med fashion. Jag kände att där kan jag vara i en bubbla. Jag behöver inte vara den där politiskt- eller samhällsengagerade personen. Där kan jag bara vara ytlig för det är jäkligt nice det också. Så Instagram blev min tillflyktsort. Men till slut ville jag att följarna skulle få ta mer del av mig och inte bara min yta.
Läste att du hade blivit blockad av Sossarna på Instagram? Det är ju en bedrift!
Haha… Ja, inte ens SD har blockat mig! *skrattar* Jag blev begränsad. Vilket innebär att när jag skriver kommentarer så ser ingen det. Så jag är som ett spöke inne på Socialdemokraternas Instagramkonto!
Du blev cancellerad alltså?
Eeeexakt! Det värsta var att de satt i regering vid tidpunkten då de censurerade mina kommentarer och det var det som gjorde mig superarg! Jag kan förstå om jag bryter regler i form av hur man kommenterar. Eller om jag går på någon personligen. Jag vet vilka texter jag skriver så när jag insåg vad som skett och berättade om det, gick jättemånga av mina följare in och skrev över 400 kommentarer på deras konto!
Fick du en förklaring från Socialdemokraterna?
Ja, jag fick jag ett svar från dem, där de menade att måste ha skett ett misstag. Jag skrev tillbaka att jag utgår från att de skulle åtgärda det men fick aldrig svar. Så vitt jag vet är jag fortfarande begränsad på Socialdemokraternas Instagram. *skratt*
Var detta första gången du kom i kontakt med cancel kulturen?
Nej, den förstod jag redan för några år sedan när Chrissy Teigen råkade ut för den. Hon blev cancellerad två gånger. Någon hade grävt upp något gammalt från henne som hon sagt och så löpte man amok!
Ja precis…
Jag följde en del konton som var uppe i en häxjakt på henne och samtidigt konton som lyfte frågan om cancel culture är något vi står för? Det var första gången som jag började ifrågasätta mig själv. Hur står jag egentligen inför detta med cancel culture?
När man är arg kan primitiva delar av hjärnan springa lite för snabbt. För egen del kände jag att den här analysen skulle göras på ett djupare plan för jag ville inte vara som de där stenkastarna.
Stenkastare.. är det ett vedertaget begrepp för troll på nätet eller? haha..
Ah. Det är människor som sysslar med att stena folk digitalt. Jag funderade över Chrissy Teigens fall. Då började jag se att det var andra människor som också blev cancellerade. Begreppet blev starkare och starkare framförallt i USA. Vi hade inte ens börjat fundera på cancel kultur i Sverige då. Min egen fundering blev: “Allt jag ska tycka om någon annan, måste jag tycka är okej för mig också.”
Ja… klokt sagt!
Ska jag stå upp för någonting så måste jag acceptera att det kan hända mig. Det var ett enkelt svar på mina egna funderingar. Gud nej! Jag vill aldrig utsättas för cancel culture. Vem gör inte misstag? Vem säger inte fel? Vem tänker inte fel? Alla utvecklas och alla kan bli bättre. Tänk om jag har sagt något eller gjort något tillbaka i tiden som jag inte har ett minne av och som någon gräver upp? Ska jag då tycka det är okej att man avrättar mig digitalt för det?
Konsekvenserna blir grava. Inte bara för din försörjning och ditt sätt att uttrycka dig. Utan det spiller över på familj och vänner bara för att en del av de här stenkastarna gått för långt. Försörjningen påverkas och även det mentala där människor blir sååå nedtryckta. Det är jättefarligt!
Märker du av att du får mer motstånd i takt med att ditt följarantal växer?
Ja men absolut, men motståndet är inte bara dåligt. Det får mig att utvecklas. Jag måste hela tiden kunna stretcha ut mina tankar och få fler perspektiv. Sen är jag extremt mån om tonaliteten. Är du ute efter att föra en dialog på ett vänligt sätt? Då är jag öppen för det. Är du ute efter att “platsa mig” eller att kritisera mig på ett oschysst sätt? Nej, då kommer du inte heller få det bemötandet du tror att du skall få.
Man förväntar sig extremt mycket från influencers. Vi ska vara så mycket mer ödmjuka och tillmötesgående. Vi ska alltid vara den större personen. I verkligheten om du väljer att gå fram till en person och i princip börja dumförklara den, kommer du inte få höra: “låt oss sitta ner och prata igenom det här“… Du kommer få samma respons tillbaka och det är lite av vad vi måste förstå. Social medier är en spegelvärld.
Ja visst är det så..
Det är svårt för många. Folk tänker att de ska få kritisera. Jag menar att det finns flera sätt att kritisera och det handlar om hur vi gör det. För jag känner att är du hemma hos mig, då har jag regler. Mina regler är att vi är sjyssta när vi pratar till varandra.
Du fick själv kritik i april i år varpå det startades ett drev mot dig. Anledningen var att du reste till Dubai under brinnande Ukrainakrig. Förstod du där och då varför folk blev upprörda?
Jag behöver stå till svars för allt jag lägger upp på sociala medier. Det har jag förstått. Men omvärlden behöver inse att det inte finns en felfri influencer. Vi kommer alla vara “dubbelmoraliska” i våra val. Hela världen är uppbyggd på det sättet. Vem är jag? En av sju miljarder människor som plötsligt ska vara perfekt? Det är lite det jag vill att folk ska inse. Jag får kommentarer när jag shoppar kläder. Då känner jag så här: “Du fokuserar på detta. Detta är din kärnfråga som du brinner för.” Jag respekterar det. Jag kommer inte sitta och kritisera dig för din core. Men min core är någonting annat och jag kan inte hur mycket jag än vill brinna för ALLT på planeten.
Nej så är det ju…
Jag kan inte säkerställa att jag inte handlar det, att jag inte åker dit, att jag inte på något sätt säger något som kan anses fientligt mot någon. Det man förväntar sig av influencers är just den här perfektionismen, felfriheten. En moder Theresa. Jag bygger inte upp en image av att vara felfri.
Beror det här på att man försöker projicera sina misslyckanden, besvikelser eller förväntningar på de influencers man följer?
Jag tror det handlar om att människor har sina intresseområden. När du hittar någon som verkar som en trevlig människa och som du vill följa så märker du helt plötsligt att influencerns val inte går i linje med dina egna val. Då blir du besviken för du vill så gärna att alla ska ha samma hjärtefråga som du.
Mmm precis..
Jag tror det är besvikelsen som gör att folk angriper en. Det här med Dubairesan. Ska man vara helt krass så finns det inte så många länder vi (Iranier reds. anm.) kan åka till nu. Jag tycker inte att systemet varken i Dubai eller Iran är bra. Men det finns fortfarande människor i Sverige som kan behöva åka hem. Så det är vad jag försökte förklara. Det är väldigt få länder som kan väga upp till att vara problemfria och utan förtryck. Dubai är ett land som ligger nära mitt hemland. Turkiet likaså. Dessa länder är det närmsta många av oss Iranier kommit vårt land.
Jag ville inte behöva berätta det eller förklara mig själv när jag var där nere och säga till folk att jag nästan kunde känna luften från mitt hemland. Du vet första gången jag reste till Dubai och flög över Iran så tittade jag ned och kände att: “oooh, där är det!” Folk i Sverige som sitter och kritiserar oss som reser dit, har ingen som helst koppling och förståelse till att det finns andra anledningar till att människor reser till vissa ställen på jorden.
Det här förstår inte svenskar. För de är så priviligerade i att de får lov att vara nära sina rötter. Jag måste också åka någonstans för att läka mig själv. Ibland måste jag sätta mig själv före hela omvärlden.
Ja det är förståeligt. Hur mådde du under Dubai-drevet?
Jag gick in i försvarsställning. Det är mitt primitiva sätt när jag känner att jag blir orättvist behandlad. En vän sa: “All den informationen du har om dig själv och att du blir orättvist behandlad, det vet inte den personen som kritiserar dig. Ju mer du ger berättar om dig själv, desto mindre kan de attackera dig för.” För om personen inte visste om mitt behov, så har den heller ingen förståelse för det.
Nej, det blir svårt att relatera..
Ett annat gott exempel är en suuuperhärlig människa som började följa mig. En sådan tjej som jag bara känner att: “vilken jäkla syster!” Här var en tjej som höll på med miljö och hållbarhet vilket jag behöver blir bättre på. Snart därpå hade hon gått igenom lite av mitt innehåll varpå hon sen skrev till mig. Frågan från henne var: “Får jag bara fråga en sak?” Ja, men absolut skrev jag. Tjejen fortsatte: “Köper du fast-fashion?”
Vad var hennes poäng?
Jag visste att hennes core är att vara miljömedveten. Hon är engagerad i klimatfrågan och jag visste att fast-fashion är en trigger för henne. Jag visste också att när frågan ställdes till mig så utgick hon ifrån en priviligerad ställning.
Hur menar du?
När du ställer en sådan fråga till mig, utgår du ifrån att alla vi andra ska ha samma engagemang i klimatet som du har. Att vi inte har något annat vi behöver bry oss om.
Mycket intressant poäng! Detta missar nog många i sin iver att ställa en influencer till svars eller när man vill skylta med något bra och vill att alla andra ska göra samma sak som en själv!?
Exakt. Så jag svarade henne: “Ja, jag handlar fast-fashion!” och sedan förklarade jag att jag är ledsen men jag kan inte engagera mig i alla frågor och bli bäst på allting. Jag brister i vissa delar för mitt eget engagemang ligger ju i människor och jämlikhet. Jag vill att alla människor ska känna att de har förutsättningar för att kunna leva sina liv. Så just nu lägger jag all min kraft på att få till inkludering för att få stopp på fattigdom och annat.
Under tiden så hade hon avföljt mig! Så hon följde mig endast för att skriva den där kommentaren, för att sedan avfölja mig.
Efter mitt svar så gick det en stund. Sen kom hon tillbaka och bad om ursäkt. Hon skrev: “Du, jag har aldrig tänkt på det som du precis förklarade.” Jag förklarade för henne att jag är jäkligt grym på att inkludera människor och att beakta andra människors utsatthet. Jag lyfter folks röster som inte får lov att komma till tals. Så när jag vände på det för att visa för henne att hållbarhet inte bara handlar om klimatet utan också handlar om människor kom hon tillbaka och började följa mig igen.
Då sa jag en sak som hon sedan har lagt på minnet. Jag sa: “Brinner du för klimatet?” Ja det gjorde hon. Då fortsatte jag med att: “Innan människor har det bra så kommer de inte bry sig om klimatet. Så vill du att folk ska engagera sig i klimatet, så engagera dig i jämlikhet och att de får rättvisa.“
Det är en insikt och nytt perspektiv som heter duga det!
Härom veckan så delade samma tjej en annan insikt. Under Riksdagsvalet och revolutionen i Iran så hade hon insett att ingen bryr sig om klimatet! Hon sa: “Det är som du sa. Om vi inte först låter människor må bra, så kommer de inte kunna engagera sig i klimatet!” Jag lyckades få henne att förstå hur viktig hennes core är och hur hon kan vidga sin vyer kring den. Vi insåg att vi behöver varandra.
Du har precis levererat ett recept på hur vi kan mota bort den här drev- och cancelkulturen! Att prata med människor på det här sättet och skapa förståelse för varandras perspektiv. Jag undrar också om det något ämne du inte kan eller vill tycka till om offentligt?
Jag försöker hålla mig borta från diskussioner om religion. Det gör jag för att jag känner att det är ett område som är extremt komplext och känsligt. Det är frågor som inte heller är svartvita så varför ge sig in i det? Då är det bättre att jag som inte ens är representant för någon religion håller mig borta därifrån och diskuterar annat som jag känner att jag kan hantera.
Vad är dina råd till en person som befinner sig mitt i ett drev eller hatstorm?
Jag lider ibland när jag ser dessa unga tjejer som blir utsatta för drev och hat. Stenkastarna förstår inte alls skillnaden mellan konstruktiv kritik och att hata. Det man kan göra är att lära upp sin egen följarskara innan drevet startat. Lär ut vilka sätt man kan ge kritik på? Vad vill man se för typ av feedback och vad tycker personen som har kontot inte om att få höra? Det där är inget som du kan hantera mitt i en storm då den är extremt tung och jobbig. Sätt upp ett regelverk och ett klimat för hur du vill ha det på din plattform. Låt följarna vänja sig in i det. Tipset är som sagt att jobba mellan stormarna inte mitt i.
Vad är dina mål i framtiden med dina sociala plattformar? Kommer du sluta på vanliga jobbet för att bli heltidsinfluerare?
*skratt* Jag lever inte på mitt influenserskap och jag har inte en vision om att sluta på mitt vanliga jobb. Rollerna hjälper varandra och jag älskar mitt “nio-till-fem-jobb.” Jag vill fortsätta med mina plattformar för att få ut det jag känner kring mina egna tankar och åsikter och kanske kan jag hjälpa någon på vägen.
Ok vad fint. Jag känner att vi kan sitta och prata vidare länge här, men snart ska du vidare på en annan intervju så jag ska sy ihop säcken. Jag vill beröra den pågående revolutionen i Iran. Hur ser du på att bästa sätt ge vårt stöd härifrån Sverige för att stötta de unga som kämpar mot regimen?
Det enda vi hör från den unga generationen i Iran, är att de skriker att vi ska ge eko till deras röster. För det finns inget värre än att ingen ser eller hör en och att man blir lämnad till sitt öde. Det viktigaste vi kan göra är att visa vår solidaritet och dela, prata, sprida allt som händer för att visa att de inte står ensamma. Detta blir det viktigaste medskicket från mig!
Det är en bra uppmaning som vi verkligen ställer oss bakom!
Förresten… apropå! Jag har en väninna som är lite för fenomenet cancel culture. Då tog jag upp exemplet med Andrew Tate. Detta för att han är ett praktexempel på när de flesta bara utbrister: “Jaaaa!” Gällande Andrew Tate så känner jag själv spontant att hans åsikter vill inte jag se någonstans. Men till och med med den ståndpunkten sa jag till min väninna: “Nej! Tror du att hans åsikter försvinner för att han är cancellerad?” Och du vet plötsligt tittade väninnan på mig och sa: “Ja, du har rätt! Social media är en spegelvärld av den riktiga världen. Det innebär inte att hans åsikter försvinner i och med att hans plattformar stängs av.”
Ja exakt så. Åsikterna från Andrew Tate och hans följare kommer fortfarande diskuteras i olika kluster på internet.
Men låt dem synas, låt oss se att dem finns så att vi kan hantera diskussionen. Detta kan du inte göra om du sätter locket på och tror att åsikterna därmed försvinner. Och du… efter detta utbyte så sa väninnan: “Jag är fan inte för cancel culture längre!” Bra sa jag! För att det är just det jag sa tidigare. Det någon annan utsätts för ska du acceptera att du själv kan utsättas för och bara för att du plockar bort någon så försvinner inte åsikterna för det.
Bra slutord och tack igen för samtalet Mrs Lindh!
