Stormen efter årets hitintills hetaste kulturdebatt har nu bedarrat. Det var i början på april som tidningen Kvartal med journalisten Lapo Lappin i spetsen publicerade en granskning av författaren Alex Schulman och dennes bok “Bränn alla mina brev“. Lappin tog bland annat fasta på Schulmans moral kring bokens sanningshalt och de många fabuleringarna och skarvningar som Lappin pekade på i granskningen.
“Ett karaktärsmord som ger en falsk bild av historiska händelser”.
-Lapo Lappin syftar till bokens beskrivning och berättelse om Sven Stolpe
I denna artikel kommer vi att analysera den strategi som skyddade Schulman från ett större drev. Hur kunde han så enkelt komma undan kritiken och samtidigt bibehålla sitt rykte hyfsat intakt i de kretsar där det räknas?
Strax efter Kvartals publicering skulle Schulman komma att backas upp av en rad namnkunniga kulturjournalister som skred in till hans försvar. Försvaret bestod dels av sakliga och ibland osakliga fokusförflyttningar. En tyckonom menade att en författare ska kunna slira på sanningen när det kommer till bokromaner och en tredje menade att Lappins gräv mest liknande en polisutredning. Och så där fortsatte debatten där flera skribenter självklart också tog parti för Kvartals och Lapo Lappins granskning.
Vad tänker du själv i frågan? Är det viktigt att en en bok håller sig strikt till sanningen om vad som faktiskt har skett historiskt, trots att boken sedan kläs med etiketten roman?
Redaktionen analyserar
Schulman passade i stundens hetta skickligt nog på att nyttja räckvidden från sin populära podcast – “Alex & Sigges podcast“, där han med väl valda ord formulerade sitt personliga genmäle till Lappin. Lyssnarna fick höra en skickligt övertygande och välartikulerad Schulman som på sitt sedvanliga sätt också denna gång valde att diskreditera sin meningsmotståndares trovärdighet till smulor. Schulman använde sin trovärdighet och mediala maktposition för att nå klara fördelar i frågan och verkade i detta skedet bli den som till slut skulle vinna trovärdighetskampen. För det handlar inte alltid om att ha flest rätt för att vinna en strid, för den går att vinna på flera sätt.
Tidningen Sydsvenskans skribent Malin Krutmeijer konstaterade insiktsfullt betydelsen av Schulmans bakgrund, som anledning till att det är svårt att rå på honom:
“För mig var och är den exakta graden av sanning inte det allra viktigaste. Boken är nämligen, som jag också skrev, ”sociologiskt hyperintressant”. Den porträtterar en kulturorienterad borgerlig värld befolkad av adel, akademiker och uppburna författare och journalister. Alex Schulman är född in i den.”
-Malin Krutmeijer, skribent på Sydsvenskan
Vi noterar också att Schulman rent historiskt lyckats navigera sig ur de flesta knipor han ställts inför. Så skedde även denna gång och skandalfaktorn uteblev. En detalj som Redaktionen menar hjälpte Alex Schulman med en välkommen fokusförflyttning från bråket kring boken, var hans krönika om artisten Carola Häggkvist i Dagens Nyheter.
I en intervju publicerad i SvD när bokbråket var som hetast, uttryckte sig Carola om Sveriges invandring. Schulman såg nu kanske en viktig möjlighet till att skapa en ny snackis så att folk snabbt skulle glömma bort bokbråket. Så här lät han i DN:
“Den här hållningen Carola ger uttryck för, den här tonen, det konfliktorienterade, det slarviga generaliserandet, synen på ett ”vi och dom”, idén om att det som kommer utifrån förgiftar och förstör vårt land. Tankar som förut bara frodades på de obskyra nätforumen är nu helt och hållet normaliserade. Det är inte ett dugg konstigt att säga de här sakerna. De uttrycks av var och varannan, av din granne och din bästa kompis, av Jimmie Åkesson och av Carola.”
-Alex Schulman angående Carolas kommentarer
Slutligen konstaterar vi att även om Lapo Lappin med Kvartal i ryggen hade lyckats krypa djupare under skinnet på Alex Schulman och därmed lyckats få honom ur balans, så tror vi att en stor del av hans publik och lyssnare samtidigt skulle välja att förlåta och ge honom sitt stöd. Detta trots att han av sina meningsmotståndare ses som en smått irriterande och simpel provokatör.
Vi ska också påpeka att Lapo Lappin och tidningen Kvartal får sägas hade det torrt om fötterna med sin granskning även om den kanske inte fick den önskade effekt på Schulmans rykte och karriär som många av hans belackare hade hoppats på. De som önskade Alex Schulman en cancellering som någon slags påföljd missade förmodligen några nyckelfaktorer till att han får ses ha gått segrande ur bokbråket.
Här spelade Schulmans nätverk, maktposition, erfarenhet och hans utbredda plats på den svenska mediearenan in. Vi får tro att det var med en rätt liten ansträngning som dessa faktorer också räddade skinnet på honom även denna gång.
