I denna artikel ska vi kika på paradoxen som uppstår när man inför censur och hur ett försök att undertrycka idéer, tankar och åsikter från t.ex. en statlig myndighet riktat mot dess medborgare, istället leder till att människors tankar och idéer förstärks. Fenomenet kallas för “Streisand-effekten” och används som ett exempel för att förklara paradoxen ifråga. Censurförsöken resulterar oftast i ett tvärtom facit avseende det man ämnat att undanhålla ifrån medborgarna. Ett aktuellt ämne eller känslig information får snart ännu mer uppmärksamhet och sprids i ett ännu snabbare tempo än det gjorde före censurförsöket.
Men varför blir det på detta sättet då? Vi tror att det till stor del beror på människans inneboende nyfikenhet och benägenhet att utforska det förbjudna. Men det finns såklart fler aspekter att ta i beaktning.
Idag sprids information blixtsnabbt genom sociala medier och delas av både nyhetsredaktioner och internetanvändare över hela världen, vilket ytterligare förstärker den omfattande räckvidden på informationen man från början velat censurera. Sedan tror vi också att människan har ett inbyggt motstånd till att bli kontrollerad samt där vår inre strävan efter att nå ett visst mått av individuell självständighet också leder till att censurförsök ofta stöter hårt motstånd i de breda folklagren.
Vidare leder försök till att införa censur bara till en permanent och bredare spridning av det censurerade innehållet. Kanske har du hört ordspråket:
“Internet never forget´s“? Det stämmer mer än någonsin, då det är oerhört svårt att rensa internet från oönskad information.
Följaktligen blir införande av censur i dagens informationsdrivna samhälle en rent kontraproduktiv åtgärd. Demokratiska och öppna samhällen bör istället främja en ständig och förstående dialog samt alltid applicera ett kritiskt tänkande för att hantera alla de kontroversiella, okonventionella och för staten obekväma idéer som kan uppstå i ett samhälle.
Vår värld präglas av ett fritt utbyte av idéer
I en värld som präglas av det fria utbytet av idéer och där vår envisa strävan efter frihetskänslor på individnivå, så är frågan om censur fortfarande mycket omtvistad. Medan förespråkarna hävdar att censur är nödvändigt för att skydda samhället från skadligt eller stötande innehåll/information, hävdar kritikerna att de som försöker undertrycka information som de finner stötande, i grunden missförstått vår mänskliga natur.
Det som censureras blir automatiskt ännu mer intressant med följden att det undertryckta också blir än mer populärt att ta till sig och lära sig mer om. Människor gillar helt enkelt inte att bli tillsagda om vad de får och inte får tänka. Att försöka kontrollera våra tankar är inte en väg att gå.
Den hemliga villan och Streisand-effekten
Censurens paradox kan sammanfattas med ett fenomen som kallas “Streisand-effekten“. Begreppet myntades efter att den legendariska sångerskan och skådespelerskan Barbra Streisand ställt till med rubriker och försökt stämma en statlig myndighet till att dölja ett flygfoto på hennes strandvilla i Malibu, USA. Fenomenet syftar på den oavsiktliga konsekvensen av att någon eller några försöker dölja, ta bort eller censurera information, något som i sin tur i regel alltid väcker än mer uppmärksamhet och nyfikenhet från allmänheten.
I fallet med Barbra Streisand, valde skådespelerskan att gå till domstol för att försöka få flygfotografierna på sitt hem i Malibu, USA, att bli borttagna från en offentlig databas. Databasen var statlig och var fylld av bilder på kusterosion. Det fanns alltså inget uppsåt att fotografera just filmstjärnans fastighet. Men Streisand gav sig inte. Hon lyckades dock inte så bra med att försöka bevara bostadens integritet, utan istället skapade hennes agerande ett intensivt intresse bland allmänheten för hur villan såg ut och vart den var belägen. Detta ledde i sin tur naturligtvis fram till att bilderna från den statliga myndigheten blev virala och Streisand´s futila försök att skapa en privata sfär kring sin hem, gav istället grogrund för ett monumentalt stort intresse från allmänheten. Alla ville nu veta mer om varför Streisand vill få fotografierna raderade.
Streisand-effekten illustrerar just hur ett försök att undertrycka information ofta resulterar i raka motsatsen, vad än det avsedda resultat var tänkt att bli. Detta fenomen kan tillskrivas olika psykologiska och sociologiska faktorer som är djupt rotade i vårt mänskliga DNA.
Den förbjudna fruktens lockelse
Människan har alltid haft en inneboende nyfikenhet och en naturlig benägenhet att utforska det förbjudna eller tabubelagda. När material kommer att censureras eller börjar betraktas som tabu blir det hela i sig självt ögonblickligt mer attraktivt. Människor dras till just det som de får höra att de inte får ha eller veta något om. Genom att försöka kontrollera eller censurera innehåll eller information för sina medborgare gör myndigheter världen över ofta det omedvetet mer tilltalande för just de medborgare som man i första skedet sade sig försöka skydda eller rent av försökte dölja något inför. Vi lär oss aldrig av våra misstag verkar det som.
Vi lever idag i informationsåldern och i en tid där sociala medier sprider information som en löpeld. När ett innehåll anses vara kontroversiellt eller stötande hamnar det ofta i centrum för den offentliga debatten. Nyhetsmedier, bloggare och vanliga svenssons som surfar runt på sociala medier får idag en möjlighet att dela, diskutera och debattera det omdiskuterade och ifrågasatta materialet, vilket oavsiktligt förstärker dess breda räckvidd på internet. Det hela drivs på av vår önskan att utmana auktoriteter och hävda vår rätt att få tillgång till just den där informationen som någon, någonstans försökt undanhålla från oss.
Individuell självständighet och motstånd mot kontroll
En grundläggande del av den mänskliga naturen är vår strävan efter självständighet och motståndet mot att någon eller något ska kontrollera oss. Människor tycker inte om att bli tillsagda vad de får och inte får tänka, läsa eller titta på. Försök att censurera material möts ofta av ett kompakt motstånd, eftersom människan ofta hävdar sin rätt att göra sin egen bedömning av vad som är lämpligt eller stötande. Detta motstånd kan också leda fram till en slags kollektiv mobilisering mot censur, vilket ytterligare sprider det censurerade innehållet och får ut folket på gator och torg när det verkligen gäller.
Censur oavsett om den är välmenande eller inte, tenderar att vara kontraproduktiv i dagens informationsdrivna samhälle.
Redaktionens slutsatser
Censurens paradox avslöjar en grundläggande sanning om vår mänskliga natur. Desto mer vi försöker kontrollera och undertrycka människors idéer och tankar, desto mer frodas de och får spridning. Streisand-effekten, ständigt skuggandes censurens fula tryne var hän det än dyker upp, drivs alltså på av vår inneboende nyfikenhet, en slags social smitta samt vår medfödda önskan om självständighet. Effekten visar just på att försök att censurera innehåll eller information ofta slår tillbaka mot den som tänkt implementera censuren. Istället för att försöka kontrollera vad t.ex plattformsanvändarna på sociala medier som TikTok, Instagram, Facebook, Twitter (numera X) och Snapchat tänker, säger och skriver så borde även de stora privata aktörerna omfamna en öppen och förstående dialog. Detta är något som inte sker idag. Istället ser vi i fall efter fall där techjättarna bannlyser, stänger av eller censurerar det fria ordet, i tal såväl som i skrift.
Vi bör dessutom utbilda och träna våra barn i färdigheten kritiskt tänkande och verka för en bredare kunskap som verktyg för att forma och lyfta det offentliga samtalet till nya höjder. Genom att förstå den mänskliga naturens komplexitet kan vi hantera våra gemensamma utmaningar i denna komplexa tid vi lever i. Detta är några ingredienser som vi tror kan bidra till ett fritt och demokratiskt samtalsklimat såväl som ett trevligt och välfungerande samhälle där vi alla kan trivas och må bra.
Tack för att du läser! Följ oss gärna på Instagram för att få syn på vår senaste artikel först.
