Händer det att du censurerar dig själv? Sker det någon gång varje dag? En gång per vecka? Mer sällan? Vart sker det oftast? Lunchrummet på jobbet? Garanterat under utvecklingssamtalet med chefen? Ja, någon gång tror vi de allra flesta av oss kniper igen kakhålet, samtidigt som vi väger det vi tänkt säga på guldvåg. Den inre dialogen låter ofta likadant: “Är det verkligen så nödvändigt att tycka till?“… “Kanske nästa gång, i ett annat forum..då ska jag minsann.”
Vi påstår att svensken är rätt duktig på att utöva självcensur. Ibland sker det bara av sig själv, ibland är det en överlagd handling bakom censuren. Men den sker likväl. Men varför gör vi det? Vad tänker du själv om detta med själv-censur?
I den här artikeln ska vi kika lite på vad vi tror kan bli några riktigt jobbiga och långsiktigt negativa effekter för ett samhälles utveckling, där dess invånare helt enkelt börjat hålla käften och slutat uttrycka sin åsikt. Hur kommer ett sådant samhälle att se ut och fungera? Vi ska försöka svara på det här nedanför. Häng med!
Amerikansk studie pekar ut fenomenet med själv-censur
Cancelkulturen, vad har den för påverkan på oss tänker du kanske? Ja, självklart bär den en del av skulden och eldar på genom att spä på en ofta diffus men samtidigt hyfsat påtaglig rädsla för vad som kan komma att hända en efter man uttryckt den där “obekväma åsikten”. Ofta när den typen av rädsla börjar ta över inom oss är det också lätt hänt att den snart får kass inverkan på samtalsklimatet, där den snart också sätter sig som en cancersvulst på samhällskroppen. I nästa steg brukar vi medborgare tystna. En efter en, tills vi når ett stadie där tidigare hyfsat frispråkiga människor, nu får uppleva mer eller mindre en rätt kompakt tystnadskultur. Först cancelkultur, sen tystnadskultur.
År 2020, på andra sidan Atlanten gjordes en studie som visade på att andelen amerikaner som inte längre känner sig fria att uttrycka sina ärliga åsikter och tankar hade tredubblats från föregående period. Enligt statistik från studien, ägnar sig mer än fyra av tio amerikaner åt någon form av själv-censurering. Artikelförfattarna pekade naturligtvis ut den brutala polarisering av åsikter vi idag får bevittna, som ett av de starkare skälen till varför fenomenet med själv-censur spridit sig så fort.
Och vi tror såklart att ett samhälle där medborgarna inte längre vågar säga vad de tycker eller längre vill dela med sig av sina åsikter i viktiga eller kontroversiella frågor, skulle få betydande negativa konsekvenser.
Vi listar 7 allvarliga konsekvenser som kommer efter en nedtystad samhällsdebatt
Här listar vi sju stycken av vad vi tror kan vara de mest negativa konsekvenserna, där ett tidigare välfungerande och demokratiskt samhälle bestämde sig för tysta “obekväma åsikter”, varpå hela samhället påverkades till det sämre.
1. Innovationstakten tappar fart och problemlösningsförmågan blir sämre
När ett samhälle tystnar så kvävs den gemensamma innovationshöjden och snart blir det brist på nya idéer. När människor är rädda för att tala ut, förblir nya och potentiellt omvälvande idéer oupptäckta. Dessutom kommer vår problemlösningsförmåga också påverkas, då komplexa problem kräver kreativa lösningar, vilka alltid växer fram ur en öppen och livlig debatt, men där vi nu får vara utan den, kommer köra fast.
Anställda inom företag eller branscher som tidigare lidit brist på öppen kommunikation och en återkopplingskultur får nu se sig som extra utsatta.
2. Demokratin börjar långsamt urholkas
En sund demokrati bygger på att medborgarna ständigt utkräver ansvar av sina folkvalda. När människor är rädda för att framföra kritik kan korruption och maktmissbruk frodas okontrollerat, vilket medför risk för myndigheternas tjänstepersoner sakta börjar bli bortkopplade ifrån invånarnas behov och önskningar. Antingen så vågar man inte, eller så orkar den genomsnittlige medborgaren inte längre engagera sig.
3. Ökade sociala klyftor och större polarisering
Ett undertryckande av den öppna och fria dialogen kan leda till att det bildas filterbubblor eller ekokammare om man så vill, där vi människor bara interagerar med de som delar våra egna åsikter. Detta fördjupar snabbt samhällsklyftorna och en minskad förståelse och empati mellan olika grupper uppstår nu. Som ett brev på posten kommer sen missnöje och misstro breda ut sig i samhällskroppen. Människor som inte får eller kan uttrycka sina åsikter, känner sig marginaliserade och blir till slut bittra. Här bryts samhällets goda sociala sammanhållning ned och tilliten mellan medmänniskor ryker lika snabbt.
4. Känslomässiga och psykologiska konsekvenser
Människors psykiska hälsa kommer också att påverkas negativt. Ett samhälle där vi känner att vi ständigt måste utöva själv-censur för att man fruktar konsekvenser, det är ett samhälle som bjuder på ökad stress, ångest och som på individnivå kan ge en känsla av isolering.
Att vi uttrycker åsikter och deltar i diskussioner är viktiga aspekter av människans personliga identitet. När dessa undertrycks kan vi snart känna att självkänslan går i botten.
5. Ett kulturellt stillestånd breder ut sig
Ett välfungerande samhälles kulturella rikedom är beroende av en mångfald av röster och uttryck. Det smått dystopiska samhälle vi rullar ut i det här exemplet, skapar genom dess undertryckande av åsikter ett klimat som ofta leder fram till en homogeniserad kultur, vilken helt kväver alla form av kreativitet och mångfald. Även den konstnärliga friheten påverkas kraftigt och konsten slutar utmana normer och väcka tankar. Därmed kommer vi få se ett rätt torftigt kulturlandskap.
6. Allvarliga konsekvenser för näringslivet och ekonomin
Ett samhälle präglat av rädsla kommer kväva all form av entreprenörskap och det risktagande den för med sig, vilket är viktig för en dynamisk ekonomi. Företag kommer även drabbas av brist på ärlig feedback, både från sina anställda men även kunderna. Människor som värdesätter yttrandefrihet kommer mest troligt också börja söka sig bort från det trasiga samhället, vilket gör att samhället och/eller landet kommer börja tömmas på talanger och kompetens.
7. Vetenskaplig och akademisk stagnation
Akademiska och vetenskapliga framsteg är även dessa beroende av ett fritt utbyte av idéer och öppen debatt. Rädslan för att diskutera kontroversiella ämnen kommer naturligtvis påverka och begränsa nya framsteg inom forskning.
En riktigt allvarlig konsekvens brukar bli att utbildningssystemet slutar uppmuntra till kritiskt tänkande och därmed med potentiell följd att man släpper iväg sina nyexade akademiker långt mindre förberedda på att förnya och leda samhället framåt.
Redaktionen summerar
Sammanfattningsvis skulle ett samhälle som försatt sig i läget att det börjar att undertrycka yttrandefriheten, mycket sannolikt drabbas av ett surt regn fyllt med alla möjliga negativa effekter som påverkar samtliga aspekter i ett samhälle: innovation, demokrati, social sammanhållning, mental hälsa, kulturell livskraft, ekonomiskt välstånd och inte minst akademiska framsteg. Möjligheten att tala öppet och ärligt om viktiga och kontroversiella frågor är en med detta sagt, en absolut hörnsten i ett sunt, dynamiskt och framåtsträvande samhälle.
På något litet sätt tror Redaktionen att vi alla kan hjälpas åt, först och främst med att sluta praktisera den där förhatliga själv-censuren. Sedan försöka utmana oss själva att varje dag att alltid säga vår hjärtas sanna mening ett visst antal gånger, även när vi vet att vissa samtalsämnen och diskussioner vi ger oss in i sannolikt kommer att hetta till. Det är som du redan vet, helt okej att tycka olika.
