Det gick bara 46 sekunder av den första ronden i den olympiska boxningsmatchen i Paris, innan den algeriska OS-boxaren Imane Khelif kunde utses som segrare. Detta efter att hennes italienska motståndare helt sonika slutat att boxas och vänt Khelif ryggen. Där och då kunde få människor ana ett helt galet drev strax därpå skulle startas och blixtsnabbt spridas världen över. Hatet från drevarna riktades mot algeriskan Imane Khelif. Anledningen? Kunde det vara så att algeriskan Imane Khelif egentligen var en biologisk man som lurat sig in i damernas OS-boxning och misshandlat sin kvinnliga motståndare?
OS i Paris är över och idag väljer algeriskan Imane Khelif att tala ut och hon verkar vägrar nöja sig med att endast få några löpsedlar här och var som plåster på såren. Khelif har i dagarna lämnat in en stämningsansökan till rättsväsendet i Frankrike. Stämningen har rubriceringen “cybermobbning”, något som enligt fransk lag är olagligt, och namnger i stämningen flera kända personer som snabbt var ute och kommenterade Imane Khelif könstillhörighet på sina plattformar. Till följd av detta nådde drevet orkanstyrka och spreds till miljontals människor över hela världen.
En historia om mer än bara en juridisk kamp
Imane Khelifs historia är mer än bara en juridisk kamp; den står som en gripande påminnelse om den känslomässiga och psykologiska börda som offentliga granskningar, drev och trakasserier på nätet kan innebära för en enskild människa. Det här fallet visar också hur pass utsatta internationella idrottsutövare är idag och i synnerhet de kvinnor som vågar trotsa traditionella förväntningar och idéer. Något som Imane Khelif definitivt gjorde med sitt deltagande i OS och sedan fick betala ett mycket dyrt pris för.
För när hon klev in i boxningsringen under den där första matchen i Paris-OS, så kämpade hon inte bara för att ta hem en guldmedalj till sitt älskade hemland; hon kämpade också för ett erkännande, respekt och sin rättmätiga plats i vad hon och hennes anhängare menar är en värld som fortfarande kämpar för att acceptera kvinnor på traditionellt mansdominerade arenor. Naturligtvis ska det också påpekas att Khelifes seger borde ha varit ett ögonblick av rent firande, detta efter åratal av hårt arbete, hängivenhet och säkra uppoffringar av vad som kunde ha varit “ett vanligt liv”. Istället blev den ökända boxningsmatchen en brännpunkt för något som många menar var en riktigt ful debatt om kön, underblåst av diverse okunskap och fördomar.
“Bullying can destroy people, it can kill people’s thoughts, spirit and mind. It can divide people.”
-Imane Khelif
Med egna ord har Khelif efter OS beskrivit upplevelsen som mycket skrämmande. Trots att IOK gick ut snabbt och gav sitt tydliga stöd samt ställde sig bakom en vetenskaplig validering av hennes könstillhörighet som kvinnlig idrottare så var skadan redan skedd. Kommentarer från kända och inflytelserika kändisar som författaren J.K Rowling, Youtubestjärnan Logan Paul, Elbilsmiljardären Elon Musk och den forne amerikanske presidenten Donald J. Trump vägde tungt i den negativa vågskål som snabbt och kraftfullt gav stora ekon över hela internet. Detta ska sägas förstärkte det hat och avsky som med stark kraft riktades mot Khelif.
Men trots den överväldigande negativiteten har Khelifs beslutsamhet i frågan om att nå upprättelse efter drevet stått stark och obruten. Med sin stämning sätter hon nu ned foten och markerar mot det obarmhärtiga drev som drabbade henne direkt efter den numera ökända första boxningsmatchen för damer i Paris-OS.
Redaktionen tycker till
Medan utredningen fortsätter, verkar det som om Khelif står orubblig i sin strävan efter rättvisa. Den rättsliga processen kommer säkert vara lång och mödosam, men den kanske är det i allra högsta grad nödvändig. Inte bara för att rentvå hennes eget namn, utan också för att sända ut ett budskap om att trakasserier, oavsett form, inte ska tolereras. På ett sätt kan det ses positivt för oss som jobbar för att få bort cancelkulturen och internetmobbing. Khalifes fall är även en stark uppmaning till idrottsvärlden att börja skydda sina idrottare från berömmelsens mörka sida – den sida som alltför ofta lämnar ärr som är osynliga för ögat, men som samtidigt skär djupa och livslånga sår i den utsattes hjärta.
I en värld där sociala medier kan vara både en plattform för hyllningar och en grogrund för hat är Khelifs berättelse en allvarlig påminnelse om ordens makt. Det är en uppmaning till sätta empati, förståelse och insikten om att det bakom varje tweet, varje inlägg och varje kommentar finns en människa – en människa med drömmar, rädslor och ett liv bortom skärmen.
Imane Khelifs resa är långt ifrån över. Guldmedaljen som hon vann i Paris är nu en symbol för något större än hennes atletiska excellens; den representerar hennes orubbliga anda inför motgångar. När hon nu väljer att ta fajten och fortsätta kämpa på, både på den juridiska arenan och i den allmänna opinionen, gör hon det kanske med förhoppningen att hennes berättelse ska inspirera andra att stå upp mot orättvisor och att äga sina egna berättelser och upplevelser, samt inte låta okända och illvilliga människor förvränga dem.
Hennes kamp är inte bara hennes egen; det är en kamp för alla människor som någon gång har blivit förorättade, en kamp för alla som någongång har blivit tystade och för alla de som vågar vara sig själva i en värld som mer än någonsin ställer krav på konformitet. Redaktionen menar att i Imane Khelifs styrka finner vi ett slags hopp och i hennes motståndskraft finner vi ett förnyat mod. Imane Khelif är inte bara en mästare i ringen – hon vågar ta fajten utanför också.
Det återstår att se hur en stämning i Frankrike, enligt fransk lagstiftning kan komma att påverka medborgare i andra länder, under förutsättning att domstolen fäller hennes antagonister för brottet “cybermobbning”.
