Det var den 24 juni i år som den erkända SvD-journalisten Malin Ekman publicerade ett avskedsbrev på sin blogg. Brevet är förhållandevis ledsamt att läsa om man betraktar det ur ett objektivt journalistiskt perspektiv och satte strålkastarskenet på en ohälsosam kultur som tillåtits breda ut sig på svenska nyhetsredaktioner. En kultur som negativt påverkar dagens svenska journalister i deras mycket viktiga uppdrag, att fortsätta kunna skapa och rapportera ärligt och konsekvensneutralt till sina svenska läsare.
I och med brevets publicerande sade hon upp sig från tjänsten på tidningen Svenska Dagbladet och förklarade skälen till varför. Snabbt därpå uppstod en publik debatt som i många avseenden var mycket nyttig för det rådande tillståndet inom svensk nyhetsrapportering. Men självklart skulle flertalet så kallade “grindvaktare” hålla sig aktiva i debatten, där en hel del av dessa både förnekade och förringade den beskrivning som Malin Ekman givit uttryck för i sitt brev. Samtidigt som Ekman fick mycket stöd och flera nya jobberbjudanden, så pågick dessa försök till skademinimering av “grindvaktarna”, där vissa också försökte genomföra en publik karaktärsavrättning på Malin Ekman.
Och så sent som den 25 augusti blev frågan på nytt högaktuell, då Ekman gästade SVT-programmet Agenda, där programledaren och produktionen, vad vi antar kunde ses göra sitt “bästa” för att fortsätta att spä på Ekmans nu lätt vanärade rykte. Häng med så analyserar vi den här storyn!
Ett historiskt vågat försök att “vidga läsarnas vy”
Malin Ekman har varit knuten till tidningen SvD i cirka tio års tid och sedan 2019 verkat som dess USA-korrespondent. Där hade hon en uttalad målsättning att “vidga läsarnas vyer” gällande amerikansk politik och försökte sig på en bredare rapportering. Ekman har tidigare betonat att hennes uppdrag som journalist är att förmedla vad hon ser på plats till sina läsare. En utrikeskorrespondents främsta uppdrag är att vara ögon och öron för alla Svenssons där hemma i stugorna. Vidare menar Ekman att uppdraget också består av att bidra med nya och utmanande perspektiv och öka förståelsen hos läsarna för annan andra länders samhällskultur.
I senare intervjuer har hon berättat att uppdraget för SvD i USA inledningsvis kunde utföras utan några problem. Ledningen visade stöd för hennes arbete, som den menade var “ett viktigt arbete” och “en tillgång för SvD”. Men allt detta skulle komma att förändras under 2023. Ekman har senare beskrivit hur relationen till läsarna bestod, men att relationen till ledningen nu sakta men säkert blev mer ängslig och förändrad. Samtidigt som detta skedde noterade hon att rapporteringen bland flera andra svenska mediehus börjat bli mycket mer ensidig.
En ängslig tidningsledning lade grunden för hennes avsked
I hennes avskedsbrev beskrivs en problematisk utveckling inom journalistiken och som i slutändan ledde Ekman fram till beslutet att lämna Svenska Dagbladet för gott. En central poäng i brevet är att journalistiken, särskilt gällande rapporteringen om USA, blivit alltmer ensidig och ideologiskt styrd. Nyhetsredaktioner, både i Sverige och internationellt har sedan Donald Trump kom in i politiken anammat ett förutbestämt narrativ där Trump och hans anhängare konsekvent framställs som hot mot demokratin. Samtidigt beskrivs problemen inom den amerikanska politiska vänstern som triviala, förminskas och kan även helt ignoreras i rapporteringen.
En viktig vändpunkt kom hösten 2023, då Ekman märkte ett skifte i hur hennes arbete mottogs av SvD-redaktionen. Tidigare hade hennes arbete som sagt uppfattats som en tillgång och rapporteringen som viktig. Men plötsligt blev hon tillsagd att anpassa sina texter utifrån hur de kunde “uppfattas” snarare än om de var sanningsenliga och sakliga. SvD-redaktionens ledning började bli mer försiktig, vilket naturligtvis påverkade hur hon själv agerade i sin rapportering. Plötsligt började hon tveka inför att föreslå vissa reportage som hon inte trodde skulle passa in i redaktionens uppfattning om vad som var rätt och fel i USA. Denna nya “ängslighet” inom redaktionsmiljön, är enligt Ekman, något som gjorde att hennes texter blev mer urvattnade och förlorade sitt kritiska djup.
Vidare skriver hon att journalistikens förmåga att upprätthålla sina grundläggande konsekvensneutrala ideal i en tid av ökad polarisering är i fara. Hon ser en tendens där journalister, av rädsla för att uppfattas som kontroversiella, väljer att inte rapportera om ämnen som kan gynna “fel” politisk sida. Detta ställningstagande resulterar såklart i en ensidig bevakning där nyanserna försvinner och där journalistikens syfte att vara konsekvensneutral och trovärdig undermineras. Hon tar i sitt brev upp flera exempel där viktiga nyheter, som anklagelser om hur amerikanska demokrater använt rättssystemet emot republikaner eller där “obehagliga” techbolag (läs X fd. Twitter, reds. anm.) motarbetats, då tidigare ljusskygga samarbeten mellan det amerikanska demokratiska partiet och företagsledare för techbolag använts för att censurera ovälkommet politiskt innehåll. Innehåll som antingen tonats ned eller inte överhuvudtaget rapporterats.
Ekmans avrättning fortsatte i ett direktsänt SVT Agenda
Den 25 augusti bjöds Ekman in som gäst till det direktsända SVT-programmet Agenda. Här har vi på Redaktionen nu applicerat ett extra kritiskt öga och pekar på några omständigheter med att Ekmans deltagande i studion kan ha varit ett försök från SVT att framstå som objektiva och neutrala i fallet Ekman. Detta för att framstå som balanserade. Många kritiker menar att SVT i sin tidigare rapportering och hantering av fallet Ekman, såväl som där tidigare kontroversiella studiogäster gästat redaktionen, sett sina programledare inta en ställning ofta lutande till vänster.
I programmet var det en synligt nervös Ekman som bjöds att bli först ut att svara på programledaren Katia Elliotts första fråga om varför “migrationsfrågan”, engagerar den amerikanska befolkningen så mycket som den gör. Ekman tog sats och gjorde sitt bästa för nyanserat och påläst, påvisa komplexiteten kring frågan och svara på vilka omständigheter som lett fram till dagens amerikanska politiska klimat.
Efter en stunds resonemang och bakgrund från Ekman, blev hon så avbruten av programledaren, som skickade över bollen till SVT-journalisten Cecilia Khavar som också var inbjuden gäst. Här ska vi inte på något sätt fördjupa oss i några politiska ideologier eller ställningstaganden, utan vi analyserar endast debattupplägget och försöker till vad vi menar var ett direktsänt och fortsatt illa dolt försök till karaktärsmord av Malin Ekman.
Efter att SVT´s Cecilia Khavar följt upp i nästa fråga och gett sin analys, så var det återigen Ekmans tur att på komma tillbaka in i debatten, efter att hon det att hon tidigare blivit avbruten.
Men precis innan hon skulle svara på den nya frågan, så kunde en observant tittare höra programledaren skicka en diskret “passning” till Ekman, kanske med syfte att få henne ur balans och få tittaren att ifrågasätta Ekmans pålästa första svar. Programledaren påstod nu att Ekman skulle ha varit “abstrakt” och att programledaren nu önskade sig ett “mer konkret svar” från henne på nästa fråga.
Om du kikar in på intervjun så kommer du relativt snabbt se vad vi sett och kunna höra att Malin Ekman faktiskt var väldigt konkret och tydlig i sina svar, kring vilka orsaker som ligger till grund för det rådande politiska läget i USA. Ekman menade också att den nuvarande vice presidenten, Kamala Harris, svängt om i flera av de viktiga frågor som bekymrar den amerikanska befolkningen.
OCh när Ekman stod på sig och försökte på nytt ge sin analys, ifrågasattes hon snabbt av programledaren som undrade vad hon egentligen menade. Detta trots det att Ekman återkommande genom debatten varit mycket tydlig i sina svar. Programledaren som nu helt ändrat tonläge, till att bli klart mer syrlig mot Ekman, avbröt igen och anklagade henne nu för att kalla Kamala Harris skenhelig. Inslagets sista ord gick till SVT´s Cecilia Khavar.
Vi får här påpeka att inslaget förmodligen lämnade många tittare med en olustig känsla kring Ekmans analyser, kanske precis den känsla som programledaren anklagat Ekman för, otydlig och abstrakt och kanske inte helt korrekt eller? För en del tittare fick säkert bilden av att de “rätta svaren”, mer levererades av SVT´s Cecilia Khavar. Tittar man på hela inslaget med extra putsade objektiva glasögon, så borde fler kunna se att de båda gästerna behandlades olika av programledaren Katia Elliott. Här kan du se programmet i sin helhet -> Till debatten.
Redaktionens avslutande analys
Visst håller vi på Redaktionen med Malin Ekman i hennes påstående att journalistiken blivit ängslig, platt och i många fall rent agendasättande. Detta är dock inget nytt, utan något som vi menar har pågått i flera år. Utvecklingen går på flera sätt att sammankoppla med cancelkulturens intåg på den svenska arenan med dess hemska effekter. Journalister som vågar sticka ut ska snabbt tillbaka in i fållan. Lyder man inte , riskerar man svartmålning och publik avrättning i värsta fall, samt att bli av med jobbet på kuppen. Allt detta som en konsekvens av att du såg saker ur ett annat sken än vad tidningsledningen vill se och sedan också rapporterat ej enligt det rådande perspektivet.
En annan viktig poäng som Ekman lyfter fram i sitt brev är att de journalister som idag skriver om amerikansk politik, alltmer lutar sig på rapporter från amerikanska nyhetsredaktioner som The New York Times, The Atlantic och The Washington Post, istället för att göra sin egen oberoende rapportering och efterforskning. Detta leder till att en väldigt homogen bild skapas av hur världen är skapt, där samma perspektiv återges överallt, utan att ifrågasättas eller kompletteras med några som helst andra infallsvinklar. Det menar vi, precis som Ekman själv, är en väldigt farlig utveckling och något som oundvikligen kommer leda till att svensk journalistik förlorar sitt nyhetsvärde och sin relevans för publiken. För dagens läsare är inte speciellt korkade och behöver vi ens påminna om att internet idag finns i var mans ficka, när man så vill söka egna källor, information och bilda sig en egen uppfattning om status i heta politiska frågor.
Ekmans avskedsbrev verkar som mycket stark kritik till hur dagens journalistik ofta misslyckas med att ge en mångfacetterad bild av verkligheten och hur den i många fall istället har blivit ett verktyg för att stärka en viss politisk agenda.
Hur tänker du själv? Har du som vana att försöka söka information på egen hand? Kanske utanför vissa sökmotorers, bevisat styrda algoritmer, vilka styr sökresultaten för miljontals människor världen över. Eller som i den senaste skandalen i det amerikanska presidentvalet, där Amazons talande AI-robot, Alexa, påträffades med gaslighta använder som ställt frågan varför man ska rösta på Donald Trump i valet. Inga svar gavs överhuvudtaget, medan när samma fråga ställdes Alexa om varför man skulle rösta på Kamala Harris, listades en rad olika anledning snabbt av AI-roboten.
Till slut kokar detta ned till frågan om de svenska läsarnas förtroende för våra stora svenska nyhetsredaktioner. Det är otroligt viktigt att absolut inte slarva med detta förtroende och fortsätta med att driva på för oberoende och trovärdig nyhetsrapportering.
Malin Ekman jobbar idag för övrigt som USA-korrespondent för EFN Ekonomikanalen. Lycka till Malin hälsar vi på Redaktionen!
