I Storbritannien är det brottsligt att publicera “förolämpande” tweets om döda medborgare och nu vill regeringen gå ännu längre

Den forne brittiske armékaptenen, Sir Tom Moore, död år 2021 i sviterna av covid, blev under covidkrisen utsedd till engelsk nationalhjälte. Detta efter att han varit högst bidragande till att ha dragit in en enorm summa till välgörenhet. De brittiska covid-restriktionerna var bland de hårdaste i världen och Sir Tom Moore som befann sig inlåst i sitt hem led av stor tristess. Han bestämde sig därför att anta en utmaning där han började motionera i sin egen trädgård, något som postades online och snart gick tokviralt.

Sir Tom Moores kämparvilja spred sig landet över och bland de inlåsta britterna kom han snabbt att bli en förgrundsfigur för insamlandet av pengar till landets hårt belastade sjukvårdssystem, NHS.

Men säg den lycka som varar för evigt? Sir Tom Moore som sedan dog i sviterna av covid-19 och lunginflammation, blev ett hundra år gammal. Han sörjdes av en hel nation. Borta i Skottland fick samtidigt den skotska medborgaren Joseph Kelly snilleblixten, att dagen efter Sir Tom Moore gått bort, att publicera följande inlägg på sitt Twitterkonto:

Frihetskämpen William Wallace hade kunnat hjälpa Kelly

Kommentaren från Joseph Kelly tajmades alltså till dagen efter Sir Tom Moore hade gått bort. Strax därpå greps han och lagfördes upp i rätten, där han bedömdes skyldig enligt brittisk lagstiftning. Brottet han anklagades för stod stipulerat i en speciallag – “The Communications Act“. Åklagaren lyckades alltså bevisa att Kelly´s tweet om den döde Sir Tom Moore hade varit “gravt kränkande, men också och/eller oanständig, obscen och av hotfull karaktär“.

Joseph Kelly, invånare i stadsdelen Castlemilk i den skotska storstaden Glasgow, skulle innan och under rättegången meddela att han ångrade sitt inlägg på Twitter. Men det var för sent. Åklagaren hade bestämt sig. Men samtidigt enligt åklagaren hade det funnits förmildrande omständigheter för Kelly, om han istället stått vid det skotska landmärket Lanark Cross och skrikit ut sin avsky mot den brittiska soldaten Sir Tom Moore. Varför då undrar du kanske?

Jo, det är nämligen så att Lanark Cross är platsen där den skotske hjälten William Wallace, för alltid förevigad i filmen Braveheart genom Mel Gibsons gestaltning, för första gången drog sitt bredsvärd i kampen för ett fritt Skottland, utan inblandning av den förtryckande överheten i det engelska kungahuset.

Undertonen i åklagarens budskap var alltså att om Joseph Kelly istället handlat på det sättet, istället för att ha publicerat sin avsky på nätet, så hade han förmodligen kommit undan med det. Men i dagsläget och med rådande brittisk lagstiftning så gällde alltså inte yttrandefriheten i hans fall. Åklagaren fortsatte sitt pläderande:

“This was a tweet designed to be offensive and, in my view, grossly offensive which takes it beyond the necessary threshold.”

Samtidigt så försökte Kellys advokater förgäves argumentera för att åklagaren faktiskt inte hade ett klart fall att gå till åtal på, utan menade att åklagaren helt och hållet struntade i Kellys rätt till obestridlig yttrandefrihet. Advokaterna var mycket tydliga och menade att tweeten ifråga inte på långa vägar uppnådde de kriterier som krävts för att vara brottslig. Kellys advokat konstaterade följande:

Till skotten Kellys nackdel så verkar det som att åtalet och den efterföljande domen, föll tungt just på hans enormt dåliga tajming och vem inlägget riktades emot. Att det var just den brittiska nationalhjälten, Sir Tom Moore, som under covidkrisen bistått med så mycket för sjukvården, var den som smädades i Kellys tweet log skotten alltså i fatet. Åklagaren var skrämmande tydlig i sin slutplädering:

“The prosecution does interfere with freedom of expression but it is a necessary interference.”

Redaktionens kommentarer

Yttrandefrihet var det ja! Vi kan notera att de brittiska lagstiftarna haft bråda tider de senaste åren med att skapa nya repressiva lagar under förespeglingen att de beivrar allvarliga brott! Lagarna kring hur man får uttrycka sig online har skärpts rejält och det borde oroa fler än det verkar göra.

Redaktionen menar att det till och med har gått så långt att Storbritannien bör ses som ett avskräckande exempel och ett land som börjar bli en blåkopia på framtidsdystopin 1984, skriven av författaren George Orwell. Exempel på hur man misshandlar och slår sönder sina medborgares yttrandefrihet finns det som sagt flera utav. Kungadömet börjar mer se ut som en light version av hur illa det står till borta i kommunistdiktaturen Kina. Stundar ett socialt kreditsystem även i Storbritannien månntro?

Men landet är inte det enda land i väst som med bestämda steg traskar vidare på inslagen väg. Den riktning som politiker och lagstiftare i dessa länder har valt, är en som inte kan leda till något annat än ett förtryckande och repressivt samhällsklimat.

Och borta på den amerikanska nordkontinenten har vi exemplet med Kanadas regering med Justin Trudeau i spetsen, en regering som tidigare haft en mycket repressiv hållning till de meningsmotståndare man mötte i debatten, främst under coronarestriktionerna och landets vaccinationstvång. Den kanadensiska regeringen har under de senare åren skapat ett samhällsklimat som kan tyckas inte ligga särskilt långt efter Kinas. Kritiker pekar på att den kanadensiska yttrandefriheten är utsatt för återkommande och grava attacker, något vi också skrivit om i flertalet artiklar. Sök gärna på sajten så hittar du!

Framförallt har dessa länders regeringar genom sina repressiva lagstiftningar, lyckats trycka igenom flertalet olika lagar och fler och fler förslag ligger på bordet eller har redan klubbats igenom. Lagar som under förespeglingarna att man beivrar svåra brott, där man skyddar utsatta grupper som barn och hindrar samhällets marginaliserade grupper från att utsättas för kränkningar.

Men till vilket pris då? Jo, yttrandefriheten får som regel stå åt sidan när dessa lagar skapas, något som självklart kommer få allvarliga konsekvenser för dessa länders tidigare fria, gemytliga och öppna samhällsklimat. I exemplen med Storbritannien och Kanada, så verkar det som att lagstiftarna fått blodad tand på att fortsätta “skydda medborgarna från sig själva”, genom att föreslå ännu strängare lagar som hindrar medborgarna från att uttrycka sig fritt på nätet. För vem kan säga emot när syftet med lagen är så fint och bra?! Ingen människa vill riskera att framstå som någon som tycker “hat och hot” på nätet skall få förekomma obehindrat.

Problemet är att vi människor, i det ständiga och strida informationsflöde vi utsätts för varje dag, ofta får svårt att se den större bilden kring ett påstått problem och lätt kan påverkas till att acceptera en redan “färdig lösning”, som strängade lagstiftning. Till detta kommer det faktum att dagens nyhetsjournalistik inte gör sitt för att problematisera och nyansera lagförslagens långtgående och repressiva konsekvenser inför allmänheten. Något de borde göra.

Trenden ser likadan ut oavsett om det sker i Storbritannien, Kanada eller här på hemmaplan. Inte minst sker det just nu stora förändringar gällande förtalslagstiftningen i Frankrike som vi kommer få anledning att snart återkomma till! Det är när vi skriver den här artikeln som vi konstaterar att världen behöver fler, men modernare William Wallace-karaktärer som kämpar på för att vår kollektiva frihet online inte skall begränsas eller inskränkas på något vis.

Tack för att du läser och följer oss! Gör det främst och gärna på Instagram och LinkedIn! Vi ses!