På kvällen den 3 mars 2019 meddelade Göteborgs dåvarande starke kvinna att det var över för henne som kommunalråd och socialdemokratisk frontfigur. Efter många och långa turer inom partiet, så hade Ann-Sofie Hermansson avsatts på en insatt extrakongress tidigare samma eftermiddag. Redaktionen gör en snabb tillbakablick för att redogöra varför och hur en skicklig och framgångsrik politiker som Ann-Sofie kan hamna så i blåsvädret, tvingas bort från makten och sedan till på köpet gå och tvingas försörja sig som sopåkare.
Styrde Göteborg med fast och erfaren hand
Ann-Sofie Hermansson var ingen svag och oerfaren politiker. Ann-Sofie satt från början med i SSU:s förbundsstyrelse och hon tog en fil kand. i sociologi år 1994. Därefter har hon jobbat i ett halvår för Aftonbladet, i ett och ett halvt år för Mona Sahlin(S) på regeringskansliet, var sju år på LO i Stockholm och tjänstgjorde i sex år som politisk sekreterare åt det tidigare kommunalrådet Göran Johansson(S). År 2012 blev hon dessutom ombudsman för Socialdemokraterna i EU-parlamentet. Ingen duvunge alltså. Hon styrde staden med en fast och erfaren hand och fick naturligtvis erfara mothugg både från opponenter inom partiet och utanför partiet. Det var just ett av hennes beslut och efterföljande kommentarer som skulle leda fram till sådan kraftig kritik att hon snart skulle få se sig cancellerad med besked.
Göteborg stad ställde in visningen av filmen Burka Songs 2.0
Efter det att en beslöjad kvinna hade misshandlats i Stockholmsförorten Farsta startades Hijabuppropet. En av de drivande bakom uppropet var Fatima Doubakil från Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK). I mars 2018 skulle en visning av filmen Burka Songs 2.0 göras i kommunens lokaler, men filmen och dess arrangörer stötte på patrull hos kommunledningen.
Ann-Sofie Hermansson i följe av en hög med ledarskribenter och liberala politiker vände sig starkt mot det ensidiga budskapet i filmen. Dessutom skulle det visa sig att inga slöjkritiker var inbjudna till den efterföljande debatten. Hermansson gick hårt åt arrangörerna med Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi från MMRK i spetsen. I samband med att filmen ändå visades genom ett privat initiativ så gjorde Hermansson ett uttalande på sin privata blogg, där hon kallade de båda aktivisterna från MMRK för extremister som försvarar terrorister. Agerandet från kommunalrådet blev droppen för arrangörerna från MMRK och de polisanmälde den socialdemokratiska politikern för förtal.
Tvingades bli sophämtare för att sätta ris på bordet
Efter att hon meddelat på bloggen att hon avsatts från sin post, påbörjades en tid som arbetslös. Ungefär ett år senare när verkligheten satte in och räkningarna skulle betalas så skaffade Ann-Sofie Hermansson sig ett timvikariat på sophämtningsföretaget Renova. Det var det första riktiga jobbet för henne sen hon avsatts från kommunalrådsposten. Socialdemokraterna i den sittande regeringen gav henne också ett uppdrag som statlig utredare. Uppdraget inriktade sig på att se över det brottsförebyggande arbetet ute i Sveriges kommuner. Att ett kommunalråd i Sveriges andra största stad, tvingats bort från sin post och sedan fått gå och ta ett vanligt jobb som sophämtare blev snabbt en världsnyhet. Och turerna kring Ann-Sofie Hermansson skulle inte ta slut här.
MMRK började driva så kallad “lawfare” för att sätta dit politikern
Uttalandena som Hermansson tidigare gjort skulle fortsätta att hemsöka henne. Polisanmälan för förtal lades ned, men snart skulle aktivisterna inom MMRK driva en rättsprocess mot Ann-Sofie på egen hand. En civilrättsligt enskilt åtal för grovt förtal lämnades in mot Ann-Sofie och MMRK backades upp i rätten av advokater från Folkets Juristbyrå. Åtalet ogillades först i Tingsrätten. Rätten konstaterade att ordet “extremist” inte kan vara förtal, det är ett värdeomdöme, och att yttrandefriheten i den politiska debatten måste få vara vidsträckt.
Idag den 30 september friades Ann-Sofie Hermansson även i Hovrätten. Många tyckonomer har pekat på faran i och med detta uppmärksammade förtalsmål, att aktivister skall börja driva “lawfare” i Sverige för att tysta debatten. Kort så är “lawfare” ett begrepp där meningsmotståndare som anser sig blivit förtalade eller endast vill tysta meningsmotståndare driver kostsamma och enskilda åtal i tingsrätten för att skrämma motdebattörer. En annan tyckonom och debattör som uppmärksammat begreppet “lawfare” är Joakim Lamotte. Han samlar in pengar på sina sociala kanaler för att ge stöd till de av hans följare som utsatts för enskilda åtal i rätten, efter att ha delat hans reportage.
Redaktionen reflekterar
På ett sätt är det mycket bra att både Tingsrätt och Hovrätt slår fast en sådan tydlig dom som de gjort i fallet Hermansson. Vid sin sida hade Hermansson tunga biträden som Sofie Löwenmark från Stiftelsen Doku och vittnen som terrorforskaren Magnus Ranstorp. Frågan om yttrandefrihet skall inte tas lätt, samtidigt som ingen människa skall bli förtalad. Ann-Sofie Hermansson har tidigare kommenterat att man inte skall behöva bli åtalad för sina åsikter i Sverige. Samtidigt som Fatima Doubakil från MMRK tidigare sagt att ingen journalist frågar henne om vad som hänt eller låter händelserna speglas på ett schysst sätt.
Någonstans måste rättsväsendet kliva in och våga sätta ned foten. Yttrandefriheten är vidsträckt i Sverige. Att påverka debatten genom att hota och genomföra stämningar mot enskilda tyckonomer, debattörer, politiker eller rent av privatpersoner. Är det en väg vi vill vandra in på? Att hindra politiska debatter genom att kliva in i juridiska processer? Kan det till och med vara så att de i detta fallet förelåg ideologiska motsättningar av religiös art? Var då processen som man drev med privata medel i två rättsinstanser ett sätt att tysta och disciplinera meningsmotståndare? Ja, det kanske vi aldrig kommer få svar på. Klart är att vi behöver politiker som inte skräder orden om saker som de menar är fel. Betyget för att rakryggad stå för sin åsikt, bli avsatt på kuppen, ta ett hederligt jobb och sedan vinna ett yttrandefrihetsmål blir tre raka applåder.
Cancelleringen av Ann-Sofie Hermansson (S) är förmodligen en av de tydligaste på länge inom politikens värld. Där till och med försörjningen blev lidande. Men en krutkvinna som Ann-Sofie hittar nog snart tillbaka in i politiken igen, efter hon pustat ut. Med eller utan sopsäck på ryggen!
