Vi skriver år 2021 och Sverige har äntligen fått en kvinnlig statsminister! Det är en bedrift i sig kan vi tycka. Inte nog med att statsminister Magdalena Andersson blev vald både en och två gånger i Riksdagen. Hon kunde till slut också tillträda med en socialdemokratisk enpartiregering. Detta medförde att statsminister Andersson kunde utse nya och gamla socialdemokratiska ministrar och precis som vanligt granskades också samtliga nytillträdda ministrar under lupp av hugade journalister. Två stycken i kabinettet fastnade rejält.
Denna gång fastnade ministern för miljö- och klimat, Annika Strandhäll samt ministern för infrastruktur, Tomas Enroth under förstoringsglaset. Annika Strandhäll för att hon haft nio stycken betalningsförelägganden hos Kronofogden och Tomas Enroth utreds just nu av chefsåklagare för anklagelser om sexuellt ofredande. Vi ska snart återkomma till de båda socialdemokratiska ministrarna, men först en historisk tillbakablick för att få perspektiv.
Definitionen av lagbrytare 15 år tidigare
Året var 2006 och den moderatledda regeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt har precis tillträtt. Då som nu gjorde journalisterna sitt jobb och granskade de tillträdande statsråden i regeringen. Tre röda flaggor höjdes omgående. Den första röda flaggen tillika ministern i Reinfeldtregeringen höll i hela åtta dagar innan hon cancellerades. Ministern ifråga var Maria Borelius, handelsminister. Hon avslöjades med svart städhjälp hemma. Inte nog med det. Hon hade inte heller betalat tv-avgiften som vid tidpunkten var lagstadgad för alla svenskar om den ägde en tv.
Den andra ministern att hamna inför cancelleringspatrullen var dåvarande kulturminister Cecilia Stegö Chilò. Även denna minister hade anlitat svart städhjälp och inte betalat tv-avgiften på hela 16 år. Det blir en hel hög med sniglar på ögat det. Klicka på videon nedan för ett stycke svensk tv-historia och kontext till snigeln. Kulturminister Stegö Chilò höll för övrigt ut i cirka två veckor innan hon tvingades avgå.
Den tredje moderata minister som blev rödflaggad var migrationsminister Tobias Billström. Han erkände under sin första vecka i regeringen att han medvetet avstått från att betala för sin tv under 10 års tid. Hans kommentar till det hela var: “Jag tyckte inte att SVT levererade bra produktioner och gillade inte licenskonstruktionen.” Billström klarade sig undan drevet och satt kvar på sin post.
Historiska mediadrev
Enligt en undersökning som ett nätverk av statsvetare publicerade år 2016, så finns det sex stycken huvudsakliga skäl till att ministrar får avgå. Det mest intressanta skälet står för blott 8% av avgångarna. Det är benämns som skandaler och mediadrev. Några tongivande historiska avgångar är t.ex. Mehmet Kaplan(Mp) och extremistskandalen, Mona Sahlin(S) och Tobleroneaffären och inte minst skandalminister Leila Freivalds(S) som leder ligan med hela två avgångar. Vi har också en minister som fick avgå för att denne haft en laglig promillehalt i Danmark, men sedan kört sin bil över bron till Sverige och åkt fast. I övrigt är de två största skälen i studien till att ministrar avgår: “pension/annan post” samt “dödsfall/sjukdom.” Dessa utgör över 55% tillsammans.
Redaktionen avslutande analys
Så vi frågar oss. Har samhället och det allmänna rättsmedvetandet förändrats på cirka 15 års tid? Vad säger du själv? Idag, 2021 har vi en statsminister som meddelar att förtroendet för två ministrar, som nog får sägas ha pekats ut som klandervärda i riksmedia, är fortsatt intakt trots deras snedsteg. Denna gången rör det hela nio stycken betalningsförelägganden till Kronofogden för den ena ministern och färska anklagelser om sexuellt ofredande för den andra. Statsministern har förtroende för båda men har samhället det? På tiden då det begav sig fuskade en betydande del svenskar både med svart hemhjälp och att inte betala för sitt tv-tittande. Lagen pekade på brott. Men många ansåg det noga lika harmlöst som att köra 10km/h för fort på motorvägen. Behandlas våra politiker lika inför media? Behandlas de lika utav oss? Drevas det på samma sätt? Är det vi som röstar och konsumerar nyheter som ska reagera mer och kraftigare? Eller räcker det med medias konsekvensneutrala rapportering? Kanske glömmer vi för snabbt? Ja, vi har tidigare varit inne på i våra analyser att svenskar är ett förlåtande folkslag och så länge man ber om förlåt med rimliga förklaringar så löser det sig, om vi inte redan glömt allt det vill säga.
Men hur ser det ut med pudlandet i den nuvarande ministerskandalen? Den ena ministern säger att det var en olyckshändelse och inte med avsikt och den andra skyller ifrån sig och far med osanning om vad som faktiskt har sagts och gjorts. Har vi slutat att uppröras över skandaler bland våra högsta politiker? Bör vi uppröras mer eller har vi förskjutit vår moraliska kompass? Ja, detta blev en hel del frågor som inte är helt solklara att ta ställning kring.
Men som vi alltid uppmanar offentliga personer i riskzonen för cancellering: Tala sanning och var uppriktig och pudla när det behövs. Politik är en förtroendebransch och förtroende är en färskvara. Betyg som följer från Redaktionen. Både till ministrarna i vår historiska tillbakablick men framförallt till ministrarna i den nuvarande statsrådskrisen och till statsministern själv. Skärpning statminister Andersson, vi förtjänar bättre förtroendevalda än så här. Två skämskuddar utdelas. En applåd utdelas trots detta för att du lyckats bli första kvinnliga statsministern och för att vi tror du kommer utöva beslutsamhet i denna frågan.
