Det har väl inte undgått många intresserade att den svenska scenen för gangsterrap växt till sig rejält på senare år och till och med blivit en snackis på högsta regeringsnivå. Rap som musikgenre har förändrats rejält med tiden. Från pionjärerna i The Latin Kings med legenden Dogge Doggelito i täten, vilka rappade om politiska orättvisor och klassamhället. Till dagens artister som Dree Low, Yasin the Don, Einar och Haval Khalil, som rappar om livet som kriminell.
Kopplingen mot gängkriminaliteten är otvivelaktig. Samtidigt har musikskribenter och tyckonomer höjt artisterna till skyarna och försvarat deras artistiska kreativitet och frihet samt prisat framförallt rapparen Yasin på olika musikgalor. Men nu har pendeln svängt. Sveriges Radio har börjat cancellera Dree Low, Yasin och Haval i det tysta. Hur kommer det sig att Sveriges Radio svängt och nästan helt cancellerat rapparna från att spelas i radio?
Gangsterrapparna som kriminella influensers
Texterna och musiken skrivs efter rapparnas vardag och liv samtidigt som de ofta är knutna till en viss kriminell gruppering. Rapparna fungerar ofta som kriminella influensers och lever i en slags symbios med gängen. I sina flashiga musikvideos rappar man ofta ut hot mot andra artister eller visar upp sina materiella framgångar. Rapparen åtnjuter i gengäld ett slags beskydd av den grupperingen man tillhör. Som ett slags tack för reklaminsatsen.
Som vi tragiskt nog fick uppleva för en kort tid sedan mördades en av Sveriges mest framgångsrika gangsterrappare – Éinar. Han hade tidigare utsatts för en kidnappning där rapparna Yasin och Haval varit inblandade. I den kriminella världen går ingen säker. Det är en värld där stolthet och heder står mot en lättkränkthet. Man kan enkelt kränka någon genom handlingar men också genom att publicera en provocerande musikvideo på Youtube. Den yttersta konsekvensen när någon blir kränkt, är att någon får plikta med sitt liv. Det är som en slags tragisk obligatorisk ingrediens i gangsterrappens mörka värld och är med rätta något som får massiv kritik när rapparna prisas för livet de lever.
Konstnärlig frihet råder
Så sent som under sommaren 2021 uttalade sig musikchefen Anna-Karin Larsson på Sveriges Radiokanalen P3. Vid tidpunkten hade Yasin dömts till 10 månaders fängelse och Haval till två år och sex månader för brotten begångna mot den nu framlidne rapparen Èinar. Hållningen från P3-chefen och kanalen kring kritiken mot att spela de båda rapparnas musik var enkel:
Kritiken mot P3 var såklart förödande. Men kanalen stod på sig och fick uppbackning från flera håll. Bland annat gick ledarskribenten Jonna Sima ut i en debatt mot politikern Hanif Bali i SVT Aktuellt. Kritiken från Hanif Bali gick delvis ut på att Public Service censurerat “vit-maktmusik” och argumenterade för att man borde behandla gangsterrappen med Yasin i täten på samma sätt. Jonna Sima jämförde den då den dömde Yasin med fotbollsidolen Zlatan. Jonna Sima fortsatte med att man ska lyssna på röster från förorten och att Yasin är en slags representant för livet i Stockholms förorter. Inte för att han är kriminell påpekade hon, men hon menade att förorten är underrepresenterad i media och då är det bra att det kommer fram profiler genom musiken.
En linje utåt, en annan internt från Sveriges Radio
Den officiella hållningen var att Sveriges Radio spelar musik för musikens skull och om artister är kriminella och rappar om det i sina låtar så spelar det ingen roll. Härom veckan gjorde P3 själv en kartläggning över hur de aktuella artisterna spelats på kanalen. Det visade sig att sedan Yasin greps för stämpling till människorov så har P3 gått från att spela artisten fem till åtta gånger per dag till att spela Yasin mindre än två gånger per dygn.
När det kommer till den brottsdömde Haval Khalil har spelningarna gått ned med hela 97 procent och sedan rapparen Salah “Dree Low” Abdulle gripits för rån, så har kanalen minskat hans spelningar med cirka 90 procent.
Från musikchefen Anna-Karin Larsson kom nu en ny kommentar när SVT Kulturnyheterna frågade ut henne om varför kanalen ändrat sin tidigare benhårda hållning om att spela alla artister, oavsett vad de har för kriminell bakgrund. Hon sa i sin kommentar:
Redaktionens kommentar
Sveriges Radios musikchef gör det riktigt jobbigt för sig och kanalen. Hållningen blir märklig i skenet av att man inte spelar en del andra uppskattade artister, men att man hela tiden stått fast vid att brottsaktiva rappare skall spelas för deras briljanta konstnärliga frihet. Fler andra svenska artister kan garanterat klassas in under det epitetet. Det blir ett slags onödigt hycklande och framstår som icke konsekvent. Redaktionen hade istället rekommenderat musikchefen att pudla rejält och förklara varför kanalen nu plötsligt väljer att i smyg-cancellera de populära artisterna. Vet kanalen något om någon kommande skandal med rapparna ifråga? Eller är det rent av rekommendation från den nya kulturministern? Drar man ned på spelningarna för att undvika framtida kritikstormar? Eller har de helt enkelt tagit någon form av principbeslut? En del spekulationer såklart. Men hur det än ligger till så tycker vi att man skall redovisa det för lyssnarna.
Idag är det alltid någon som blir upprörd. Det enda Sveriges Radio egentligen lyckats med är att reta upp en ny grupp med starka åsikter. Denna gången gangsterrapparnas publik. Vad vinner man på det? Om konstnärlig frihet råder, ska man inte då släppa gangsterrappen fri och även spela andra marginaliserade och kontroversiella artister på kanalen? Kanske ska man börja rotera det nu kontroversiella och aktuella industrimetalbandet Raubtier? Då skulle vår civilminister Ida Karkiainen kanske bli glad.
Skämt åt sido. Ligger det något i vad kritikerna säger? Bör man dra en gräns om artisten ifråga är brottsaktiv och dessutom dömd brottsling? Hur ska gränserna dras? Kulturen riskerar då att få många politiska pekpinnar till slut. Många åsikter finns det. Nä, vi får nog säga att musikchefen Anna-Karin Larsson på P3 och Sveriges Radio i detta fallet har trampat i klaveret hur man än vrider på det. Betyget blir två skämskuddar för att man inte är transparent. Transparens och tydliga direktiv inför lyssnarna vore på sin plats tycker vi.